Jag blev gravid helt oplanerat, milt uttryckt. Trots preventivmedel och alla möjliga säkerhetsåtgärder alltså. Hur hanterar man det? Det är inte så lätt kan jag ju säga, snarare var det fruktansvärt svårt. Jag har gjort två aborter. Den första när jag var väldigt ung, och som jag helst inte vill prata om, den andra när Magnus och jag just hade träffats och det inte direkt var läge att bilda familj. Det är drygt fyra år sedan nu och jag mår fortfarande dåligt över det ibland och funderar på om det var rätt beslut. Den här gången borde det alltså varit lätt. Klart vi skulle bilda familj. Eller? Problemet är att det finns så väldigt mycket i vår situation som talade mot ett barn just nu. Framför allt har ingen av oss jobb, vilket inte är så lyckat ekonomiskt sett. Sedan bor vi i en pytteliten etta på fjärde våningen utan hiss, även om vi snart flyttar till en helt underbar trea. Det låter kanske inte som världens starkaste skäl till att inte bilda familj, men det var starka skäl för oss, och det tog oss faktiskt enda fram till vecka 15 att bestämma oss för att Åke skulle få stanna hos oss. Det kan på fullaste allvar vara de jobbigaste 15 veckorna i mitt liv. Jag har nog aldrig gråtit så många tårar och tvivlat så mycket på mig själv som under den tiden.

Det ska tilläggas att vi är enormt lyckliga att vi fattade beslutet att bli Åkes föräldrar nu och inte skulle kunna tänka oss något annat, men det tog tid att ta oss dit. Saker och ting är inte alltid så självklara, det är nog det jag vill säga. Eller något, jag behövde kanske bara skriva av mig lite. För övrigt ligger det en liten krabat i min mage som för tillfället jobbar hårt på att sparka sönder sin mammas revben. Det är inte helt skönt, fast lite mysigt i alla fall på något sätt. 

   Jag bjuder på en bild från när Åke var nästan 20 veckor och ligger och spanar rätt in i kameran. Han ser lite ut som utomjordingen i Independence Day, till sin pappas stora glädje ;)

Kram på er, vi hörs senare!

 

Sara Bergmansa

11 oktober 2010 15:59

Jag beslutade mig på abortdagen att jag faktiskt skulle bli mamma för andra gången!

Det va helt otroligt, jag kände samma sak som dig och abort-läkaren kände på sig att något va fel ocvh avbröt det hela.

Tack vare henne så finns min älskade dotter som nu är 2,5år :)

http://dontworrybehappy.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej på er! Nu är jag tillbaka i Norrköping igen efter några härliga dagar hos familjen i Söderhamn. Det är skönt att var tillbaka igen faktiskt, för hur underbart det än är att vara hos mamma och pappa är det alltid lika underbart att komma tillbak...

Hej hej!   Jag tänkte bara kika in en snabbis och berätta att jag har det bra här i familjens lugna vrå. Har just ätit lyxfrukost bestående av te och smörgåstårta och nu väntar en dusch innan jag går iväg till kyrkogården. Två ljus ska tändas. Et...

Hej där! Tänkte bara säga att jag inte har nån vidare tillgång till nät här hos la familia, så det kan nog bli lite oregelbundet bloggande (mer oregelbundet än vanligt alltså) fram tills på onsdag. Sedan lovar jag dyrt och heligt att jag faktiskt s...

Tidigt imorgon bitti (ja, 07.28 är tidigt i min värld) hoppar jag på tåget och åker upp till Hälsingland och hälsar på min familj. Det ska bli härligt, jag saknar dem massvis.  Det jag saknar mest är nog pappas mat tror jag. Mamma kan inte laga mat a...

Jag är så vansinnigt trött nu för tiden att jag snart inte vet vart jag ska ta vägen. Minsta lilla ansträngning och jag ligger som en klubbad säl i soffan resten av dagen. Därav dålig bloggning (igen). Nu tänker jag dock svara på en enkät som jag hit...