Jag har egentligen inget alls att säga, ville bara höra av mig. Sambon är på fotboll i regnvädret och jag ska strax sätta igång med köttbullarna som vi ska ha till middag idag. Ikväll blir det bara hemmamys så vitt jag vet. En kompis har fest, men jag orkar nog inte gå dit. Jag stannar i soffan under min filt och börjar läsa nya boken istället. Johan Theorins Blodläge ska jag börja på nu. Jag hoppas verkligen att den är bra, för jag har haft lite oflyt med mina bokval den senaste tiden.

Det är tungt att se gamla favoriter falla, det säger jag bara. Jag hade visserligen läst recensioner av den, och jag var helt inställd på att den inte skulle nå upp till samma höjder som den rent ut sagt geniala High Fidelity, men jag var inte alls förberedd på att den rent ut sagt skulle vara dålig. Det enda positiva jag har att säga om den just nu var att den i alla fall gick snabbt att läsa ut, så jag slösade inte bort allt för mycket tid åtminstone.

   Bildkälla

Jag kan köpa att jag inte gillar själva berättelsen, men då måste karaktärerna vara något i särsklass, och de var de tyvärr inte här. Jag kände inte det minsta lilla sympati för en endaste en av dem. Annie exempelvis, jag antar att det är meningen att man ska gilla henne, men nej. Det är inte ett dugg synd om henne som slösat bort femton år av sitt liv på en förlorare. I mina ögon får hon skylla sig själv. Och Duncan sedan, förloraren, som är en sådan karaktär som jag vanligtvis gillar, är bara irriterande och menlös. Jag får liksom ingen känsla alls för honom. Vart kommer besattheten av Tucker Crowe från exempelvis? Jag vill ha mer bakgrundshistoria!

Och så kommer vi då till Tucker Crowe, musikern som helt plötsligt drar sig tillbaka från offentligheten och som dyrkas av en liten skala fanatiker, däribland Duncan, via en hemsida på nätet. Är det meningen att jag ska tycka om honom? Är det så har författaren misslyckats kapitalt, för i mina ögon är han rätt så avskyvärd och har inte ett enda försonande drag.

På det stora hela en rätt misslyckad bok alltså. Hornby kan så mycket bättre än så här, och jag hoppas verkligen att det här bara är en tillfällig svacka, annars blir jag riktigt ledsen.

Jag fick nyss veta att en av mina äldsta vänner, som jag tyvärr tappat kontakten med på senare år, blev mamma till en liten pojke för ett tag sedan. Det i sig är fantastisk. Det som inte är så fantastiskt, utan fruktansvärt och så tragiskt att jag inte finner ord är att lille Xavi föddes med ett hjärtfel och inte gick att rädda. Till hans minne finns det numera en fond, och jag ber alla att skänka en slant så att andra ska slippa drabbas av samma öde som Elinor, Arjun och lille Xavi. Insamlingen hittar du HÄR.

Nu ska jag försöka mig på något nytt, nämligen att delta i Annikas bokbloggsjerka som jag hittade via EnligtO, som på kort tid har seglat upp som en av mina favoritbokbloggare.

Frågan som ställs denna vecka lyder:

DÖMER DU UT EN BOK ENBART PÅ GRUND AV OMSLAGET OCH/ELLER ANDRA YTTRE OMSTÄNDIGHETER? MOTIVERA DITT SVAR!

Och svaret är ja, åtminstone när det kommer till inbundna böcker. Böcker med snygga omslag är roligare att ha i hyllan och roligare att köpa, så tyvärr kan det hända att en bok med fult omslag faller bort när jag är i bokhandeln. Bodil Malmstens inbundna loggböcker exempelvis är fantastiskt snygga.

När det kommer till pocketböcker är jag däremot inte på långa vägar lika kinkig, och om en inbunden bok har ett fult omslag väntar jag gärna tills den kommit i pocket och köper den då istället.

Det är lite ytligt kanske, men det står jag för. Böcker som är snygga är helt enkelt roligare att äga. Baksidetexterna däremot, de ägnar jag sällan ens så mycket som en blick eftersom jag för det allra mesta köper böcker efter att ha blivit tipsad om dem/läst och gillat författaren tidigare.

I förmiddags läste jag ut Carole Martinez Det broderade hjärtat, och jag vet helt ärligt inte vad jag ska tycka. Språkmässigt är det en helt strålande bok, men för mig håller inte historien riktigt. Den blir för vindlande, för mycket av allt helt enkelt. Magisk realism skulle man kunna kalla det, men med för mycket magi för att det ska fungera hela vägen ut. Jag får inget grepp om den. Karaktärerna blir för skissartade, händelserna för många för att de ska kunna beskrivas ordentligt. Det är synd, för jag tror att det här hade kunnat vara en helt fantastisk bok om bara inte Martinez hade velat skriva alla historier på en gång. En del redigering hade helt klart varit på sin plats.

Eller är det så att det finns någon underliggande symbolik eller liknande i hela boken som jag missar? I så fall är jag skyldig Martinez en ursäkt.

   Bilden lånad härifrån

Spiderchick skrev ett inlägg om den fantastiska sången Sjörövar-Fabbe för att tag sedan som fått mig att bli lite orolig. Hon skriver att hon älskar sången, och vem gör inte det tänker jag, men hon oroar sig för att rabiata föräldrar (framför allt mammor), ska klaga på texten. Är sådana föräldrar vanliga? Alltså sådana som kräver att allt ska vara helt politiskt korrekt. Hur undviker man dem i så fall? Jag är inte sådan, och jag hoppas verkligen att jag inte kommer att bli det när Åke kommer heller. Vart finns dessa föräldrar någonstans? Måste jag undvika öppna förskolan och liknande ställen nu? Jag är rädd. På riktigt.

Det är en strålande vacker höstdag ute, och sambon och jag har just kommit in efter en härlig promenad i solskenet. Ljuvligt. Det finns fortfarande lite värme i solen och i vindstilla hörn är det fortfarande riktigt skönt. Dagar som dessa älskar jag hösten! Nu blir det en kopp te i soffan innan jag tar tag i disken och matlagning och sånt där som inte är riktigt lika mysigt.

   Jag hade tänkt lägga in en fin bild på Magnus och mig här, men denna är så mycket roligare. Den är tagen på en av våra bästa vänners födelsedagsfest i höstas.

Idag ska jag svara på lite frågor om bokstaven R i EnligtO-s bokABC. Spännande spännande. Jag älskar den här typen av utmaningar :)

1. Har du läst någon bok som kretsar kring en rättegång?

Allt för min syster av Jodi Picoult handlar om Anna som skapats för att kunna rädda sin systers liv. En dag får hon nog och stämmer sina föräldrar för att få rätten att bestämma över sitt eget liv. Jag älskade den här boken, men har av någon anledning inte kommit mig för att läsa något mer av Picoult.

2. Har du någon romantisk favoritbok?

Jag läser ganska lite romantik inser jag nu, för jag kommer inte på en enda titel så här på rak arm. Jag måste fundera lite mera på den tror jag.

3. Religion påverkar oss antingen vi är troende eller inte. Berätta om en bok där religionen har betydelse.

I fantasyböcker har religion oftast väldigt stor betydelse, och eftersom jag inte kommer på någon vanlig skönlitterär titel just nu väljer jag Sagan om Mallorera (visserligen fem böcker, men de här ihop) av David Eddings. Där uppstår till slut en ny gud, och handlar inte det om religion vet jag inte vad som gör det.

4. Slutligen vill jag att du berättar om en riktigt rolig bok!

Jag tjatar om den här jämt, men Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson är verkligen hysteriskt rolig på sina ställen. Sambon trodde jag hade förlorat förståndet flera gånger när jag satt i min fåtölj och fnittrade för mig själv om kvällarna. Huvudpersonen Allan är för övrigt en fantastisk karaktär som jag gärna skulle läsa mer om.