Om en dryg timme är det dags för första träffen med föräldragruppen. Mycket spännande ska det bli. Jag hoppas jag lyckas hålla mig vaken bara, för jösses vad jag är trött! Det har varit en intensiv dag hittills och energinivåerna är inte direkt på topp om vi säger så. Jag skriver mer senare, ha det så bra tills dess!

En av de stora nackdelarna med att vara gravid som jag upptäckt än så länge är att jag inte kan dricka kaffe längre. Det är verkligen ingen höjdare, för jag är ta mig sjutton kaffesugen jämt. Borde inte det suget gått över vid det här laget? Och nog för att jag älskar te och dricker minst två koppar om dagen så går det liksom inte att jämföra. Alls. Nu ska jag äta frukost, sedan är det dags att börja samla ihop tvätten och släpa den nerför alla trappor till tvättstugan. Att inte ha någon hiss kommer snart ta kål på mig tror jag.

Läste ett helt fantastiskt inlägg hos UnderbaraClara alldeles nyss, som handlar om hur annorlunda det ses på mäns och kvinnors rätt att vara utomhus utan rädsla på kvällarna. Kvinnor i Örebro varnas efter den senaste tidens våldtäkter för att röra sig ute kvällstid och om de ändå gör det ser folk snett på dem och tycker att det får skylla sig själva om något händer dem. Hur kan det ha blivit så här? Jag själv går aldrig ensam någonstans efter att det blivit mörkt. Vet jag med mig att jag inte har råd med taxi undviker jag krogen och har jag inte sällskap efter exempelvis en filmkväll hos en kompis sover jag helst kvar där. Och detta trots att jag blir lika förbannad på mig själv varje gång. Jag HATAR att känna mig begränsad, jag HATAR att jag på grund av mitt kön inte ska kunna vistas vart jag vill, när jag vill, jag HATAR att känna mig rädd och orolig så snart solen försvinner och gatlyktorna tänds.

Clara skriver så klokt om det här att jag egentligen inte har något att tillägga. Jag blir bara arg och irriterad. Det ska inte vara så här, det ska verkligen inte det.

EnligtO har en pågående utmaning som handlar om bokfrågornas ABC och den här veckan har hon kommit till den helt omöjliga bokstaven Q. Jag ska försöka mig på att svara, men jäklar i min lilla låda vad svårt det är!

Qvinna i världen av Inger Frideborgsdotter handlar om sex kvinnor med olika levnadsöden i olika tider, på olika platser. Berätta om en annan bok som handlar om en kvinna i världen som du tycker är läsvärd!

Sasjenka av Simon Montefiore handlar om en flicka som växer upp i en rysk-judisk bankirfamilj i Sankt Petersburg. Trots detta väljer hon så småningom att ansluta sig till bolsjevikerna, blir Lenins sekreterare och en förgrundsfigur för andra kvinnor inom Partiet. Det är en debutroman, men så sanslöst välskriven att det är lätt att tro att författaren har en stor produktion bakom sig. Jag kan pinsamt lite om Rysslands historia också, men efter att ha läst denna bok kan jag i alla fall lite mer.

The queen and I är en fantastisk bok om hur kungafamiljen i Storbritannien får omvärdera sitt liv då landet blir republik. Boken är skriven av Adrian Moles morsa Sue Townsend. Berätta om en annan bok som handlar om en drottning!

Jag har dålig koll på böcker om drottningar, men Drottning Kristina fascinerar mig väldigt, så mitt svar på den här frågan får bli Abdikationen av Marita Jonsson, som jag visserligen inte har läst men gärna skulle läsa.

Qué? Berätta om en bok som du inte alls förstod dig på.

Djur av Joyce Carol Oates var en oerhört märklig bok. Jag brukar älska Oates och har aldrig tidigare blivit besviken på henne, men den här boken var bara underlig. Jag förstod inte vad hon ville säga med den, jag fick inget grepp om historien och jag fick ingen känsla alls för karaktärerna. Den var bara underlig på alla sätt och vis. Rekommenderas inte!

Och till sist gör jag det lite lätt för mig och ber dig berätta om en författare eller bok på Q.

Q är en grymt svår bokstav, och jag kommer verkligen inte på en enda bok eller författare på den här bokstaven, så jag får helt enkelt ge upp. Det svider, men så är det ibland.

Den här gången hade hon verkligen lyckats krångla till det, O, men det är bara bra. Det är kul att få gnugga geniknölarna lite även om jag misstänker att de nästan brunnit den här gången. 

Jag måste byta bank. Punkt. Jag står banne mig inte ut med Handelsbanken längre. De är helt enkelt för krångliga att ha med att göra. Jag fick hem papper om en genomförd aktieförsäljning för en vecka sedan, och skulle enligt dem fått pengar igår. Problemet är att banken säger att kontot inte finns och håller på och krånglar. Jag orkar inte med sådant. Och min internetbank fungerar fortfarande inte, så nu måste jag ner till kontoret och prata med någon imorgon. Det är en himla tur att jag inte har ett jobb att gå till, när skulle jag då ha tid att ordna upp sådana här saker?

Hej på er! 

Har egentligen inget särskilt att skriva, jag tänkte bara säga god morgon. Ha en bra

dag allihopa, vi hörs senare!

Jag blev gravid helt oplanerat, milt uttryckt. Trots preventivmedel och alla möjliga säkerhetsåtgärder alltså. Hur hanterar man det? Det är inte så lätt kan jag ju säga, snarare var det fruktansvärt svårt. Jag har gjort två aborter. Den första när jag var väldigt ung, och som jag helst inte vill prata om, den andra när Magnus och jag just hade träffats och det inte direkt var läge att bilda familj. Det är drygt fyra år sedan nu och jag mår fortfarande dåligt över det ibland och funderar på om det var rätt beslut. Den här gången borde det alltså varit lätt. Klart vi skulle bilda familj. Eller? Problemet är att det finns så väldigt mycket i vår situation som talade mot ett barn just nu. Framför allt har ingen av oss jobb, vilket inte är så lyckat ekonomiskt sett. Sedan bor vi i en pytteliten etta på fjärde våningen utan hiss, även om vi snart flyttar till en helt underbar trea. Det låter kanske inte som världens starkaste skäl till att inte bilda familj, men det var starka skäl för oss, och det tog oss faktiskt enda fram till vecka 15 att bestämma oss för att Åke skulle få stanna hos oss. Det kan på fullaste allvar vara de jobbigaste 15 veckorna i mitt liv. Jag har nog aldrig gråtit så många tårar och tvivlat så mycket på mig själv som under den tiden.

Det ska tilläggas att vi är enormt lyckliga att vi fattade beslutet att bli Åkes föräldrar nu och inte skulle kunna tänka oss något annat, men det tog tid att ta oss dit. Saker och ting är inte alltid så självklara, det är nog det jag vill säga. Eller något, jag behövde kanske bara skriva av mig lite. För övrigt ligger det en liten krabat i min mage som för tillfället jobbar hårt på att sparka sönder sin mammas revben. Det är inte helt skönt, fast lite mysigt i alla fall på något sätt. 

   Jag bjuder på en bild från när Åke var nästan 20 veckor och ligger och spanar rätt in i kameran. Han ser lite ut som utomjordingen i Independence Day, till sin pappas stora glädje ;)

Kram på er, vi hörs senare!

Jösses, nu dog jag nästan lite av chock här hemma i soffan. Två av mina absoluta favoritbloggare, Enligt O och Spiderchick har varit här och kommenterat. Det är stort. Jättestort till och med. Vet inte riktigt vad jag ska skriva mer, jag blev hemskt överraskad och glad i alla fall, det är ett som är säkert!