Det har varit dåligt med bloggande i helgen, jag ber om ursäkt för det. Men det finns förklaringar. Sambon fick sparken i fredags... eller inte sparken direkt, hans provanställning gick ut och han fick inte fortsatt kontrakt ska vi väl säga för att vara helt korrekta. Sedan var vi borta nästan hela dagen igår, och det här med mobilbloggning har jag helt enkelt inte lärt mig ännu. Skärpning utlovas dock, både med bloggandet och teknikkunnandet. 

Nu ska jag ta mig i kragen och äta frukost, ha en bra dag!

   Den här grymt snygge mannen är min sambo Magnus. Honom tycker jag hemskt mycket om :)

Nu ska jag iväg och fika med den här tjejen, så ni får ha det så bra tills vidare. Jag återkommer senare!

   Det här är Sofi, alias fröken J och en av mina absolut bästa vänner. Alla borde ha en egen fröken J.

Karin som driver bloggen En bokcirkel för alla har dragit igång en spännande utmaning. Varje vecka kommer hon välja ut ett band eller en musikgenre och så vill hon att vi läsare ska välja ut en bok eller en författare som passar ihop med musiken hon valt ut. Den här veckan är bandet ABBA och mitt val är utan tvekan den helt fantastiska ungdomsboken Ibland bara måste man av David Levithan. 

Boken handlar om tonårspojken Paul som blir förälskad under en spelning i bokaffären. Det i sig vore väl inte så ovanligt, men nu är saken den att Paul är gay och alltså förälskar sig in en annan kille. Det är inte särskilt vanligt i ungdomsböcker, men det här är ingen vanlig ungdomsbok. Skolans quarter back-stjärna är transvestit bland annat, och ingen verkar se något underligt med det. Pauls föräldrar är de mest öppna och förstående bokföräldrar jag någonsin träffat på, och hela hans gäng är en underbar blandning av speciella och annorlunda karaktärer. 

Anledningen till att jag tycker att den här boken andas så mycket ABBA är att den verkligen går sin egen väg oavsett vad världen runt omkring tycker. Dessutom är ABBA riktiga gayikoner, och jag tror att den här boken kan komma att betyda väldigt mycket för tonåringar som läser den. Jag önskar verkligen att något liknande hade skrivits för tio år sedan. Gudarna ska veta att jag hade älskat det.

Tänkte bara säga god förmiddag och trevlig fredag. Tittar in lite senare och skriver ett längre inlägg, jag ska bara få i mig lite frukost först. Det är det här som är faran med att vara arbetslös, rutinerna ballar ur helt och hållet då.

Jag trodde att jag lade in en bild i mitt första inlägg, men det gjorde jag tydligen inte alls. Nu gör jag ett nytt försök.

     Det här är jag förresten. Hej hej!

Jag vill bara säga att jag verkligen gillar tv-programmet Vem vet mest, som går på tvåan om vardagskvällarna. Det kanske är lite tantvarning på det, men det bjuder jag så gärna på. Jag är lite tant i största allmänhet tydligen. Mina vänner påstår det i alla fall. Det har tydligen något att göra med att jag stickar och använder uttryck som jösses och attans. Jag vet inte jag. Är det sådant som förvandlar mig till en 27-årig tant så bjuder jag gärna på det. Nu ska jag fixa mig en kopp te och fortsätta se kvällens Vem vet mest-avsnitt och gissa i min ensamhet medan sambon är på gymet.

Att skriva det första inlägget i en ny blogg är läskigt. Man vet liksom inte riktigt vilken nivå man ska lägga sig på. Hur mycket ska man lämna ut direkt? Vilka saker är det bäst att lämna utanför ett tag? Jag antar att jag kan börja med att berätta lite om mig själv. Det är ett bra ställe att starta på tror jag. Here we go!

Namn: Sara, men kallas Saralito på nätet sedan många år tillbaka.

Ålder: 27 (herregud, vart tar åren vägen?)

Bor: I Norrköping, men kommer från lilla Söderhamn, Hälsingland, från början.

Familj: Sambon Magnus och snart en liten bebis. Hemma i Söderhamn har jag en mamma, en pappa, en yngre syster, en lillebror, en hund och världens bästa mormor också.

Intressen: Böcker, böcker och böcker. Sedan lyssnar jag mycket på musik och träffar mina vänner också såklart.

Yrke: Jag är arbetslös för tillfället, och har faktiskt ingen aning om vad jag vill göra i framtiden. Söker alla jobb som finns ungefär.

Vet inte riktigt hur mycket mer jag ska skriva för tillfället, så jag tror att jag slutar här. Vi hörs snart igen!